Att vara förankrad där man har sin plats, jordnära och att se de små undren nära marken och samtidigt ha blicken fäst mot himlen och Guds kärlek till oss vill jag dela i detta program. Jag gör det tillsammans med en pianist och violast. Mina akvareller syns på storduk och dikterna läses till.

Musiken är blandad, Mozart, Bach, folkmusik, Gjeilo och Piazolla.

Vad är din vandringsstav gjord av? 
En sån  stav man vill kunna stötta sig på 
i den oländiga terrängen 
och vada över bäckar med.
Är den gjord av din tro på dig själv?
Smidd av ”klara dig själv”, 
”ensam är stark” 
och ”din egen lyckas smed”? 
Jag uppmanar dig:
Byt medan tid är!
Det materialet är skört. 
 Alltför skört 
 när floden kommer, 
 och du måste genom klippblockens vandringstid.
 Jag vet av erfarenhet.


Alla sorter finns i blandskogen.
Artrikedom, mångfald.
Vår hud är olika.
Det är bara att acceptera.
Den ålderstyngda,
fårigt slitna.
Den tunt genomsläppliga
eller den med sprickor.
De hårdhudade utan närhet till saven.
Den tunna, känsliga, utan skydd.
Leva med den hud som är min.
Du med din.
Flagor och skimmer.
Leva i blandskog.
Sida vid sida i respekt.