Med toner av psalmer, judisk folkmusik, Bach och Sibelius vill jag skapa utrymme för tankar till akvareller och dikter med stjärnstoft från Guds himmel. Vi kan uppleva det som en explosion i vitsippsbacken eller då vi får dela med oss av det goda till de som behöver. Så får vi också vila hos Gud både tunga och lätta dagar.
Lärkan sjunger om explosionen och stjärnorna darrar ännu av skaparens glädje.
Jag lägger mig och smälter in i kosmos mellan tusenåriga lovsångsgrenar som sträcker sig mot det blå.
Bara doften av mull och fuktig jord talar om att det jordiska är närvarande i det himmelska.
Flyktingarnas berättelser sticker
så fort man sätter näsan utanför dörren.
Så ser världen ut.
Den är här.
Den är nära.
Så vass.
Ändå bestämmer jag mig för att i denna torka vattna utanför fönstret
med bönens vatten, uppmuntrande ord och möten.
Jag har hört att öknen kan blomma av ytterst lite fukt.